Vi var och hämtade askan i går på Jourkliniken jobbigt att gå in där... konstig och väldigt ledsamt känsla att få med sig en kasse med en liten urna i...
Glömmer aldrig första gången jag såg Cash...så fin och lite blyg vi fick träffa honom en stund inne på kenneln sen blev det en promenad med fikorna fulla med köttbullar...en sprallig och hårig sötnos, vi smälte som smör i solsken, efter några veckor på prov blev våran. En dröm jag haft sen jag var liten att ha en egen alldeles egen hund. Drömmen blev sann men med denna dröm så föjler det en himla massa saker och det allra tyngsta som jag bestämmt mitt djur ska aldrig få lida eller utsättas för nått det skulle må dåligt av då måste man som ägare vara rättvis mot sitt djur och det är en jobbig tanke att bara tänka men hundra gånger svårare att sätta sig in i och genomföra. Att ta beslutet att låta Cash somna in var hämskt men rätt ingen ska behöva må så dåligt som han gjorde!
Allt började med en hälta i ena bakbenet... vi beställde en tid och gissade själva på en muskelsträckning halt och vinter ute lätt hänt när man är en busig vovve.
Vi fick smärtlindring och veterinären trodde som oss muskelsträcking...cash blev bara sämmre i benet och ville inte äta och dricka inte gärna resa sig ur korgen vi ringde återigen till vetreinären en akut tid blev det denna gång.
En röntgen blev det denna gång av rygg och bakben...man hittade en förslitning i knät ARTROS så klart vi blev ledsna! vad gör man? hur blir det? De föreslog att diagnosera det hela med en titthålsoperation detta skulle inne bära en remiss till ex strömsholm och kanske en operation till och massa rehablitering. Hade vi ej haft barn och jag hade haft ett körkort och om man kunde köpa tid på burk hade vi tacka ja till att få träffa dessa duktiga specialister på strömsholm. Men vi valde att öka medecinen och att när smärtlindringen gör verkan kunna ge kosttillskott och lära Cash att leva med sin Artros. MEN han blev ännu sämre ett telefonsamtal med veterinären och vi fick en annan medecin utskriven åh vi hoppades så på denna att det skulle funka, ÄNNU sämre! Denna lilla glada tiggande pigga busiga lurviga mjuka kompis låg nu bara i sin korg inte ett ljud sa han ville inte resa sig inte äta inte dricka vi fick tvångsmata honom. Akuttid igen tisdagen den 2 april kl 14... vi hade det på känn när vi åkte dit det ÄR inte benet det måste vara något annat men vad...
Efter massa prover kommer de fram till att njurarna är helt slut ett värde på över 23 som inte bör överstiga 9.6. Äntligen vet vi vad det är en liten lättnad. det fanns en chans på 5% att han skulle kunna bli bra...men hur vi än gjort hade vi aldrig kunna smärtlindra hans ben för hans njurar kunde inte rena kroppen från medecinen han förgiftade sig själv, lite moment 22. Tårarna trillar det är nu vi måste ta det där beslutet som jag skrev om tidigare...
Allt gick snabbt och lungt på bara några sekunder så "sov" han, så lugn och fin och smärtfri.
Vi stannade en stund klappade pussa och krama... återigen förundrar över att liv och död går hand i hand så skrämmande nära varandra. Från att va full med liv till att va helt stilla.
Det vi fick med oss hem var en vacker hårlock och ett tomt halsband. <3
En liten udd av ilska finns det här oxå veterinären sa har man så höga värden så brukar man ha medfött fel på njurarna specielt om man är så ung hund...och där kommer detta med hård och felaktig avel in i bilden fy till alla som avlar på det snygga inte det sunda ni borde skämmas!
Mattes älskade Cash sov nu gott du finns i mina tankar och tack för de år du förgyllde med ditt glada jag på promenader semestrar resor vanliga dagar och de stöd du var när detta med Wilmer hände du fanns där så jag hade nån liten att ha i knät och krama om.
