Häromdagen var jag i behov av att bara vara Malin. Jag snörade på mig mina nya gympa skor och begav mig ut i staden mot okänt mål.
Tanken var kaffe lite shopping kombinerat med promenad. Var borta hemifrån 3 timmar 10 minuter hann med 7.2 km shoppa en väska bara glo handla lite mat och hälsa på en sväng på jobbet… lite bra för mig att hoppa in där och vänja mig lite vid lokalerna för snart är det dags att spendera kvällar och dagar där!
När man är ute och går på stan och runt omkring utan vagn med barn i utan sällskap ser man staden på ett helt annat sätt Örebro är väldigt vackert trivs väldigt i denna stad. Fick tillbacka känslan i kroppen som jag hade när våren kom och jag bodde i min första alldeles egna lägis på norr… en tid då man var helt fri… göra det man ville, inga tider inget passa en rolig och härlig tid jag var 19 år och hela livet framför mig ingen aning om vad det hade att erbjuda mig. En tid som känns så långt bort kan sakna den lite, absolut en tid jag minns med glädje och tänker på ibland tusan vad bra man hade det. Men vill inte för nått i hela världen byta ut det liv jag har och har haft efter det till nu… Älskar mitt liv nu!
Viktigt att ge varandra denna lilla egentid och viktigt att kunna säga idag vill jag… har behov av… Bara få vara Malin. För efter mina 3 timmar borta så ringer jag Magnus och säger jag är på väg hem… hör då mina sessor i bakgrunden fast timmen är sen men sen vila håll dem uppe lite längre. Kommer då på mig själv hur jag ökar stegen för att få pussa dom god natt en gång till bara hålla om dom klappa dom på kinden och önska dom god natt… Kliver in genom dörren hör då detta underbara Mamma mamma mamma… och två stora leenden en Ally som står upp i sängen och berättar att de ätit ris och börjar sjunga lalal la la för det har hon lärt sig under middagen en Tea som säger hej mamma är du hemma nu! Lyckan är total… fast jag bara vill vara Malin ibland så är den finaste uppgiften i livet just nu att vara en älskvärd glad närvarande trygg positiv mamma till mina älskade ungar!
